Flugfiske (Enhand) Översikt


Flugfiske (Enhand)

En underbar fiskemetod med många möjligheter.

Beskrivning (Grunderna)

Flugfisket kan vid första ögonkastet verka krångligt, speciellt om man står som åskådare och aldrig har gjort det själv. Dock finns det många dimensioner inom flugfisket, och att fånga fisk, ja, det kan man göra med de mest grundläggande kunskaperna och med lite övning, så klart.

Till skillnad från tex. spinnfisket där betet utgör tyngden för att du ska kunna kasta ut så utgör linan tyngden inom flugfisket. Och för att få ut ett bra flugkast så gäller det att använda rätt teknik. Vi går igenom det mest grundläggande.

Det viktigaste när man flugfiskar överhandskast är att använda lugna men bestämda rörelser och att tajma kraftöverföringen från spöt till linan på rätt sätt. Att ta i mer resulterar oftast inte i längre kast, tekniken och stoppen däremot, gör att du kastar kontrollerat och långt, om så krävs.

När du börjar med flugfiske är det också mycket viktigt att du hela tiden strävar efter att ha en rak spögång, dvs, spöt skall alltid gå i samma linje. För att underlätta en rak spölinje kan man filma sig själv när man kastar för att identifiera fel man gör och som orsakar en skev spölinje. Man kan också ta sig lite tid och kolla stansen, dvs hur man står när man kastar. Är man högerhänt och kastar med höger arm brukar det underlätta att stå med det högra benet längst fram, detta eliminerar den kroppsrotation som ofta är boven till att man ej kastar i linje. För att förtydliga vad jag menar med spölinje, tänkt dig att du blir filmad ovanifrån, går då spöt i en rak rörelse eller eller drar det till höger eller vänster i något av kastmomenten?

Det finns två mycket viktiga regler inom flugfiske, och följer du dessa så kommer du att utvecklas snabbt.
Den första regeln är stoppen i fram & bakkastet. När man flugfiskar så jobbar man ut linan till lagom längd för att sedan göra det sista utlägget för att skicka ut resterande lina (som är uttagen ur rullen), man ”skjuter ut linan” på flugfiskespråk.

Stoppen, alltså där du skall stanna med spöt och låta linspetsen vända över tills den är sträckt i horisontellt läge, ska ligga ca kl. 1 i framstoppet och kl. 11 i bakstoppet. Detta eliminerar många nybörjarfel som kan inträffa, som tex den klassiska ”halvmånen” där linan går som en halvbåge på grund av för sena stopp.

Regel nummer 2, som också eliminerar de klassiska misstagen, är att man skall sträva efter att använda så lite handleder som möjligt. Många tror att man får extra kraft om man använder handlederna i de avgörande momenten men det som händer är att man bryter linans linje och acceleration med en kraftig rörelse med handleden.
Tänk dig att flugspöt skall vara en förlängning av din arm, bestämmer du dig då för att bryta denna rörelse med en böjd handled kommer kastet fallera. En mycket simpel minnesregel för detta ändamål är att tänka sig att man slår in en spik i en vägg med en hammare, samma rörelse som du gör med hammaren skall du göra med flugspöt i framkastet. Du kan även tejpa handleden till spöt, eller köpa kardborreband för att helt enkelt tvinga dig själv att använda mindre handledsrörelser.

Lycka till!

Utrustning

Längst in på rullen så har man en så kallad backing lina, ofta gjord av flätlina eller "dacron" som det heter. Den har funktionen att agera som en sorts säkerhetslina ifall du får på en riktigt stor fisk som tar mycket lina.

Efter backingen så kommer själva fluglinan som oftast ligger i längdspannet 25-33 meter. Den finns i olika densiteter som flytande, sjunkande och långsamt sjunkande. Fluglinan finns idag i två huvudsakliga utföranden: WF ("Weight Forward") och DT ("Double taper"). En Weight Forward lina är en lina som är konstruerad så att den största tyngden ligger längst fram. Linan har en så kallad klump, som varierar i längd, linprofil och vikt. Fördelen med en WF är att spöt laddar snabbare och man måste inte jobba ut linan i i långa utdragna rörelser för att få ut tillräckligt med lina. En DT lina är jämnt taperad, alltså har den ingen klump. Den här linan har fördelarna att man kan presentera flugor på ett stillsamt sätt utan massor med plask, den ses som aningen mer teknisk då man inte har en tjock klump längst ut, men man kan även använda båda ändarna på linan (eftersom den är heldragen). Alltså kan man när ena änden början bli risig, bara byta sida på linan. WF är utan tvekan mest populär idag.
En flugfiskelina väljer man efter vilket spö man har samt vilka sorts kast man vill kunna utföra. Det finns otroligt många olika linor att välja på, oftast skiljer det sig i hur profilen på linan är utformad.

Vid slutet av fluglinan så måste man ha en tafs , den är tjock i början och tunnas av mer och mer, den så kallat ”taperad”. Detta är viktigt så att kraftöverföringen blir korrekt i utlägget och att linan ”rullar ut”, oftast har även själva fluglinan denna linprofil. De flesta tafsarna är gjorda av nylon, monofilament eller Flourcarbon. Det finns olika längder på tafsar, men den vanligaste längden är 9 fot, samma längd som den vanligaste längden på ett flugspö. I slutet på tafsen så har man en "slitdel" som man skarvar till, detta gör man för att slippa "äta upp" tafsen efter många flugbyten. Det finns även många varianter av tafsar, den vanligaste är flyt men man kan även köpa sjunktafsar vilket hjälper mycket eftersom man slipper köpa olika densiteter på fluglinan, man bara byter tafs efter önskad sjunkhastighet.

För att kunna avgöra vilket spö och lina som passar till vad, så pratar man oftast om ”klassning”. Oftast så väljer man samma klass på linan som på spöt. En klassning på ett flugspö handlar om vilket fiske man ska bedriva. Desto tyngre fiske och större flugor man ska kasta med, desto högre klassning. Några exempel: Fiske efter regnbåge: klass 5-6 på lina och spö. Fiske efter storöring i strömmande vatten: Klass 7-8 på lina och spö. Fiske efter gädda och storlax: Klass 9-10.

Ett flugfiskespö finns förutom i olika klasser även i olika längder. Den absolut vanligaste längden för ett normalt flugfiske efter tex ädelfisk är 9 fot (2,74 meter), medan fiske efter tex lax med tvåhandsfattning är 11-14 fot.

Rullen är inom flugfisket kanske inte lika viktig som inom spinn, eftersom man inte använder rullen aktivt för att kasta ut linan. Dock agerar rullen linförvaring och är en viktig del när man drillar fisk, därför är det viktigt att välja en rulle med en bra broms samt att den ska vara i rätt diameter för att få plats med fluglinan och backingen. Det står alltid på en flugrulle vilka linklasser den är ägnad för.

Inom flugfisket så fiskar man mestadels med fiskimitationer och insektsimitationer.
En fiskimitation som är väldigt populär är en så kallad Streamer. Annars är det ju som sagt insektsimitationerna som flugfisket har gjort sig känt för och som gör att det särskiljer sig så mycket jämfört med andra metoder.
När det kommer till insektsimitationer så brukar man dela upp det i olika stadier av en insekts liv. Vi har nymf/Larv-stadiet, kläckar-stadiet och vingad insekt-stadiet.

När man fiskar med nymf & larv imitationer så imiterar man en insekt som är tidigt i livscykeln och fortfarande lever under vattnet.
Bra flugor i detta stadie är Harörenymf och Pheasant tail nymf.
När man fiskar med kläckar-imitationer så imiterar man en insekt som lämnar nymf-stadiet och är på väg att bryta ytfilmen för att bli en vingad insekt.
Bra flugor i detta stadie är Superpuppan och Klinkhammer.
När man imiterar en vingad insekt så fiskar man med en imitation som skall föreställa en insekt som helt lämnat nymf och kläckar-stadiet. Det är en fullfjädrad insekt.
Bra flugor i detta stadie är Europa 12, Humpy, Streaking Caddis.

Avancerade tips

Om det kläcker väldigt stora mängder av en viss insekt så kan fisken bli väldigt kräsen (och mätt). Då kan det nästintill vara omöjligt att matcha kläckningen.

Vad man kan göra i detta fall är att sätta på en fluga som helt skiljer sig mot mängden. Säg att det kläcker stora mängder dagsländor, testa då med en nattsländeimitation storlek större och ta hem den med snabba ryck över vattenytan.

Video


 Din varukorg är tom.

http://reservdelar24.se